torsdag 5 januari 2012

Hämnd...

Han såg på henne. Hennes blick vidöppen men sluten för honom. Det finns ingen mening, ingen plattform att stå på. Han vill nå henne. Vet inte varför. Men hennes mörker är större än hans ljus. Det står kompakt framför honom i den tomma vackra blicken. Om det inte vore för sprickan i irisens svartaste svärta. Han sipprar in i henne, det ser han... känner han. Ljuset hämnas mörkret utan avsikt. Det bor en flicka på vintergatan som sakta öppnar sin dörr.

7 kommentarer:

  1. Så bra. Speciellt sista meningen tyckte jag mycket om.

    SvaraRadera
  2. Vilken härlig text. Den gör mig nyfiken. Jag vill också lära känna denna flicka med mörkret. Jag vill veta vad hon bär på.

    SvaraRadera
  3. fint slut... jättefin mening.

    SvaraRadera
  4. Man håller liksom andan och väntar.

    SvaraRadera
  5. Mycket fint! Älskar speciellt meningen: "Ljuset hämnas mörkret utan avsikt". För mig säger det någonting om godhetens oegoistiska egenskaper.. vilka möjligheter och dörrar den kan öppna! :)

    SvaraRadera