Far

Han är som en far för henne. En ointresserad och uttråkad far. Suckande sliter han ögat från skärmen och skänker henne en dimmig blick. Sådärja, nu har han tittat.  Blicken återgår till skärmen utan att behöva ställa om skärpan. Han är snabb. Det måste man väl ändå säga? Han ler lite åt det. Hon får energi av de dimmiga blickarna och bygger ett nytt liv. Det är som det ska vara.