Orsaka

Han satt i dimman, på en parkbänk. Ett andetag. Och ett till. Likgiltigt. Hans blick saknade fäste men såg allt utan nyfikenhet. Munnen halvöppen och viljelös. Kroppen stilla. Tystnad. Han ville existera utan påverkan på omgivningen. Han ville inte orsaka någonting. Inte säga ja eller nej eller kanske. Inte le eller vara allvarlig. Inte bjuda eller bjudas. Inte lyssna eller prata. Inte tolka eller tolkas.
I dimman var han utan skuld.
Utan ansvar.