söndag 18 april 2010

Lova

Löftet står i skamvrån
gammalt som gatan
Avdammat med ojämna mellanrum
oupplöst och orörligt
i väntan på befriande
infriande
Vems är det?
Upplagd av kl.

5 kommentarer:

  1. Anders18 april 2010 kl. 03:21

    Just det.
    Vem är det gamla löftet som står därborta alldeles ensamt och övergivet.

    Det kan väl aldrig vara mitt!

    SvaraRadera
  2. Anitha Östlund Meijer 18 april 2010 kl. 06:56

    Jag blir så vansinnigt nyfiken på vad det är för sorts löfte. Berätta!

    SvaraRadera
  3. marie ettanbo18 april 2010 kl. 07:31

    Gammalt bortglömt, kanske bortträngt...ngt man inte vill...?

    SvaraRadera
  4. Anonym18 april 2010 kl. 08:25

    Klurigt! :-)

    SvaraRadera
  5. Genyvy19 april 2010 kl. 13:14

    Finurligt! (önskar jag begrep)

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)