tisdag 5 oktober 2010

En smula...

Värmen från elementen fladdrade i de rödrutiga gardinerna. Utanför fönstren var det gråmulet. Skönt att kura skymning. En adventsljustake brann i ena fönstret, i det andra en stjärna av guld. Doften av nybakat omfamnade gästerna i det varmgula ljuset i köket. Det nykokta kaffet hade sjunkit. Färdigt att serveras.
På sofflocket låg Hjärtrud med svullen buk. Hon flämtade. Hennes bruna pigga uttrycksfulla ögon sökte sig bort från frågande blickar. Hon skämdes som den hund hon var.
Hon hade inte lämnat en smula kvar av de färska nybakade lussekatterna.

9 kommentarer:

  1. Tack för dagens första skratt.
    Gillade speciellt ordet kura skymning

    SvaraRadera
  2. Haha... Hejja Hjärtrud!

    SvaraRadera
  3. Japp, så är det;-) Rolig avslutning på vad som först verkade bli en ganska tarditionell text. Gillar sånt.

    SvaraRadera
  4. Håller med Lillemor. Log åt Hjärtrud. Rolig stavning på namnet dessutom :-D.

    SvaraRadera
  5. En gång stal min hund en bulldeg. Resultat en skamsen hund med magknip, som undvek sin matte, tills det magonda gått över.

    Behaglig text med hög igenkänningsfaktor.

    SvaraRadera
  6. Som man bäddar..! Stackars Hjärtrud!
    Bra skrivet om ögonen som sökte sig bort från frågande blickar. Känns igen!

    SvaraRadera
  7. frosseri är härligt ibland. rolig

    SvaraRadera
  8. Dagens fniss. Kul text - gillade.

    SvaraRadera