Att finnas...

Jag njuter dina vokaler,
dina konsonanter
låter dem finnas
i mina kupade händer
stanna där
ömt omfamnade
av min hungriga längtan
ser färgerna du målar
de inre landskapen
svindlande
i hemlighet
målar jag tavlan
djupare
röd

Sval

Det är svalt i rummet.
Och tyst.
En kuliss i väntan
på aktörer.
Tiden står stilla
och rör sig samtidigt.
Här har hennes släkt
spelat sina dramor
i generation
efter generation.
Varje jul.
I år har hon huvudrollen.
Det är en tragedi.
Det är svalt i rummet.
Och tyst.

Glädje

Förskott

Ta inte ut

glädjen

i förskott,

viskade

olyckskorparna.

Vaddå?

Varför inte?

Vad var risken?

Att ha varit glad

i onödan?

Ooups!