Kopiera

Det är varmt. Hon drar sig för att gå uppför alla trapporna till våning 5. Varför i helvete skulle hissjäveln strejka just idag? Hon pustar. Blåser på den svettunga luggen som ligger fastklistrad i pannan. Den låter sig inte rubbas. Inuti gråter hon av ilska.  Innan dagens slut måste hon kopiera pappret. Imorgon väntar semestern. Och det nya livet. Men hon ger upp, Orkar verkligen inte. På vägen hem stannar hon vid Mac Donalds och beställer en Big Mac & co. Byter läsken mot milkshake och äter girigt upp allt i bilen innan hon svänger in på sin gata.
I sätet bredvid ligger pappret. "Mitt veckoträningsschema".
Hon låter det ligga.
Jag får åka till biblioteket imorgon, tänker hon och blir lugn av möjligheten.
Imorgon.

Hittade en kopieratext från tidigare också:

Kopiera

Doften av rädsla, snö, piss och snor smög i den tomma kalla korridoren. Rader av allvädersstövlar paraderade utefter den vänstra väggen. I korridoren var det tyst. Hon stod stilla i kylan med stencilerna som innehöll tal från hela multiplikationstabellen. Hon var blå på händerna och svart i hjärtat.
På rasten hade de masserat in hennes rygg med vass grusig snö. Tvingat henne att äta snön som Lasse kissat på. Hon svalde smaken av rädsla, snö, piss och snor innan hon...

Föredra

- Jag föredrar att du kallar mig Fru Karlsson, sa hon och knyckte på nacken.
Men så otroligt fånigt. Fru Karlsson? Hon heter ju inte ens Karlsson och fru är hon långt ifrån. Han vet inte hur han ska förhålla sig.
Hon är fyra år och står där iklädd sin mormors blåa klänning och självklara tonfall.

Far

Han är som en far för henne. En ointresserad och uttråkad far. Suckande sliter han ögat från skärmen och skänker henne en dimmig blick. Sådärja, nu har han tittat.  Blicken återgår till skärmen utan att behöva ställa om skärpan. Han är snabb. Det måste man väl ändå säga? Han ler lite åt det. Hon får energi av de dimmiga blickarna och bygger ett nytt liv. Det är som det ska vara.

Slang

Han band henne med vattenslangen. Den tomma varma gröna vattenslangen var mjuk och följsam efter flera timmar i solen. Hon protesterade inte, gav inga ljud ifrån sig. Hon tänkte att slangen skulle hårdna och bli stel i källaren. Det gav henne en chans, ett hopp. Hon hade vinklat handlederna när han knöt. Kände redan att det satt löst om hon vred sig lite. I en av potatissäckarna låg en kniv, nedgrävd under en bräda låg mobiltelefonen.
Han bar ner henne, hon var inte tung. Hon kände doften, den fuktiga jordiga söta doften av äpplen och förruttnelse. Svalt och mörkt, hon kisade när han sakta och försiktigt satte ner henne på en pall. Hennes pall.
- Var rädd om dig, sa han och betraktade henne där hon satt på pallen. Jag har gjort fint åt dig.
Vi blir borta länge. Du ska sova, Angelica. Sov gott.
Hon blev rädd. Det mjuka tonfallet var mer skrämmande än något annat.
Brädgolvet var borta, hyllorna med potatis, lök och vitkål gapade tomma. Bredvid hennes pall fanns en madrass, en filt och en kudde. På kudden låg en blomma. Han hade gjort fint.

Blandning

Blandning

Det är med blandade känslor jag tar upp detta skrivande igen. Men jag gör det för att jag kan och vill. Det är mindre än 500 dagar kvar tills jag blir 50 år. Jag har en hemlig deal med mig själv. Som så många gånger förr. Jag vet. Och alla har hemliga dealer med sig själva hela tiden, föga originellt. Funkar sällan, viskar en röst. Överseende och leende, aningen ömkande på ett kladdigt sätt. Men den här gången är ny och inte prövad och det är aldrig för sent att ge upp, så jag väntar med det.
Innan jag blir 50 ska jag....