Slang

Han band henne med vattenslangen. Den tomma varma gröna vattenslangen var mjuk och följsam efter flera timmar i solen. Hon protesterade inte, gav inga ljud ifrån sig. Hon tänkte att slangen skulle hårdna och bli stel i källaren. Det gav henne en chans, ett hopp. Hon hade vinklat handlederna när han knöt. Kände redan att det satt löst om hon vred sig lite. I en av potatissäckarna låg en kniv, nedgrävd under en bräda låg mobiltelefonen.
Han bar ner henne, hon var inte tung. Hon kände doften, den fuktiga jordiga söta doften av äpplen och förruttnelse. Svalt och mörkt, hon kisade när han sakta och försiktigt satte ner henne på en pall. Hennes pall.
- Var rädd om dig, sa han och betraktade henne där hon satt på pallen. Jag har gjort fint åt dig.
Vi blir borta länge. Du ska sova, Angelica. Sov gott.
Hon blev rädd. Det mjuka tonfallet var mer skrämmande än något annat.
Brädgolvet var borta, hyllorna med potatis, lök och vitkål gapade tomma. Bredvid hennes pall fanns en madrass, en filt och en kudde. På kudden låg en blomma. Han hade gjort fint.